När jag för Jesu skull en gång kommer till himlen finns det många jag vill träffa där. Jag vill då se Jesus först av allt. Sedan släktingar och vänner.
Jag har på sista tiden tänkt på en grupp som jag också önskar att se. Bibelns kvinnor och män. Det finns inget jordiskt släktskap men väl något större, ett himmelskt. Genom tron har vi en förunderlig gemenskap.
Jag tänker i några inlägg beskriva några av dem. En man som jag vill beskriva är Baruk. Han kan vi läsa om i profeten Jeremias bok. Vem var denne man?
Jeremia hade på uppdrag av Herren köpt en åker under den tid Jerusalem var belägrad. Köpebrevet gav han sedan åt Baruk och han blev tillsagd att lägga brevet i ett lerkärl så att det kan bevaras under en lång tid.
Baruk var en skrivare. En gång blev Jeremia uppmanad att skriva ner alla de ord som Herren talat angående Israel, Juda och alla hednafolk. Jeremia kallade då till sig Baruk och han skrev upp allt i en bokrulle efter Jeremias diktamen.
Sedan befallde Jeremia Baruk att gå till Herrens hus och läsa upp allt som var skrivet. Jeremia var förhindrad. Nu var det Baruks tur att träda in. Det var då fastedag. Hur kändes det för Baruk?
Baruk gick och gjorde som Jeremia befallt honom. I Herrens hus läste han allt som stod skrivet i bokrullen. Från ingången till nya porten, på den övre förgården var Baruk stod och läste, ljöd Herrens ord ut till folket.
Budskapet förmedlades också senare ända till kungens hus. Baruk blev då befalld att ta bokrullen med sig och infinna sig hos kungen och alla furstar.
Baruk befalldes då att läsa och han läste. Furstarna blev förskräckta och sade: Vi måste tala om för kungen allt som står skrivet här. Baruk döremot blev uppmanad att gå och gömma sig tillsammans med Jeremia.
En annan fick sedan läsa för kungen vad som stod skrivet. Vad gjorde kungen? Strax då några spalter blivit lästa skar kungen av texten med en kniv och kastade i elden. Efter en stund var hela bokrullen uppbränd. Baruk behövde inte se detta. Gud besparade honom.
Kungen eller hans tjänare berördes inte. Furstarna bad kungen att inte bränna upp bokrullen, men han lyssnade inte på dem.
Kungen gav därefter befallning att Jeremia och Baruk skulle gripas. Men Herren hade gömt undan dem.
Herrens ord kom på nytt till Jeremia. Skriv upp i en annan bokrulle allt som stod skrivet i den som brändes. Baruk skrev igen efter Jeremias diktamen.
Herrens tjänare Baruk blev trött. Han sade: Ve mig, Herren har lagt ny sorg till min förra plåga. Jag är trött av allt suckande och får ingen ro. Jeremia fick vara Herrens redskap och trösta Baruk.
Från Herren kom följande budskap: Se, det jag har byggt upp skall jag riva ner, och det jag har planterat skall jag rycka upp. Detta gäller hela jorden.
Begär du inte stora ting, men du Baruk skall jag låta vinna ditt liv. Ja vartän du beger dig.
Baruk blev tillsammans med Jeremia tvingade med till Egypen. Om Baruk är det skrivet något i böckernas bok. Baruk vann sitt liv. Hans själ vilar i Abrahams sköte.
Baruks namn står skrivet i livets bok. I himmelen får jag möta denne ödmjuka man. Han som var trogen den uppgift han fick av Herren.
Baruks nerskrivna ord har genom årtusenden fört många människor till Gud. Själv har han fått ro.
Ordet vänder inte tillbaka fåfängt, förrän det har vattnat jorden. Ännu idag vinner den som vänder sig till Gud och tar emot försoningen i Jesus Kristus sitt liv.
I himlen hörs inga suckar. Där sjunger vi lovsång till Gud och Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar